paddy.weblog

Glass

Mat & dryck

I dagens Sydsvenskan fanns det en recension av ett fåtal glasställen i Malmö. Glass är ju gott, så jag tänkte att jag skulle försöka få med mig Fritz till det ställe som fått bäst betyg, Dolce Sicilia på Drottningtorget i Malmö.

Kort och gott, efter att jag bokat tid för halvårssynundersökning på Caroli, så traskade vi vidare till glassbaren. Det fanns en hel del folk där, de hade ju trots allt fått bra betyg i tidningen.

Jag tog vanilj, chili-choklad och en till som jag inte minns namnet på. Jag började smaka på chili-choklad-glassen, och tyckte först att den var ganska god. Choklad, med en gnutta hetta efteråt. Efter ytterligare några skedar tyckte jag att den började smaka konstigt, men tänkte att det väl kanske var att den blandat sig med någon av de andra smakerna. Men när jag kom till det sista och ätit upp chili-choklad-glassen så fick jag en konstig bismak i munnen, nästan lite kemisk. Lite svår att beskriva… De övriga två smakerna var väl ganska goda, antar att mina smaklökar var bedövade av chili-chokladen, för de smakade helt vanligt. Vaniljen hade dessutom inga av de där svarta vaniljfröna i sig(ett typiskt bevis på att något är gjort med vaniljstång), så jag misstänker att de tillverkar sin vaniljglass av något extrakt.

Kommer jag att gå dit fler gånger? Kanske. Det ligger lite "off" upe vid Drottningtorget, man är väl där mer eller mindre enbart om man varit på Oasen och handlat krukväxter, eller i Caroli. Hade det legat mer centralt hade jag säkerligen gått dit fler gånger, men Lilla Glassfabriken ligger mer centralt i mina ögon (2 minuters promenad från Triangeln), och om jag inte minns fel så tillverkar de sin vaniljglass av vaniljstänger, eller gjorde åtminstone förr i tiden när de hette Lejonet och Björnen.

Slutligen får jag väl säga att glassen var god men inget utöver det vanliga, inget jag kommer att sträva efter att få äta igen. Fast det vore intressant att smaka deras persika-morotssorbet…

331 ord, av Patrik Berglund. Skriven 25 juli 2006 20.54