Skriv inga funktionsspecifikationer
Jobb
Den 9 februari 2005 skrev Jason Fried en artikel på 37signals.com om Getting Real, Step 1: No Functional Spec.
Det var med nyfikenhet jag läste vad Jason Fried hade skrivit om att man inte skall skriva några funkspecar. Efter hand som jag läste artikeln så fick jag nästan känslan av att han suttit och tittat över min axel när jag jobbat.
Vad är det då han skriver? Jo, att en funkspec aldrig är ett kontrakt, utan snarare en slags flummig och vag förteckning om vad man har kommit fram till med kunden. "Man" i det här fallet är mer eller mindre alltid våra projektledare och/eller interaktionsdesigners och kunden, och mer eller mindre aldrig är någon annan inblandad. Som Jason Fried skriver, "funkspecar handlar om att fatta beslut innan du har tillräckligt med information för att besluta".
Själv upplever jag det här i de flesta projekt jag varit med i. Inte sällan läser jag (som utvecklare) dokumentet, både före och under tiden jag utvecklar. Jag tolkar sakerna på sätt som är specifika för mig, och är något oklart så frågar jag vår gränssnittsutvecklare och hur han har tolkat det. Ibland har vi tolkat det på samma sätt, men inte alltid. Frågar vi då en AD om saken så har han/hon en annan tolkning, så vi frågar projektledaren, som har sin tolkning av texten. Vi bestämmer oss gemensamt för hur texten i fråga skall tolkas, men när vi lägger ut en test så att kunden kan testa, så får vi veta att kunden har tolkat texten på ett helt annat sätt.
Vad skall man göra istället för funkspecar? Jason Fried tycker att man istället skall skriva ett dokument på max en sida, som beskriver vad siten skall göra. Det är för komplext skrivet om det krävs mer än en sida, eller så har du inte skrivit tillräckligt tydligt. Efter det dokumentet är klart, så börjar man utveckla gränssnittet. Gränssnittet i sig blir funkspecen, och behöver inte innehålla någon egentlig kod, bara man kan klicka sig igenom den och få ett grepp om hur det kommer att fungera.
